Lumpy skin disease orsakas av ett poxvirus och är närbesläktat med får- och getkoppor. Nötkreatur är det enda tamdjur som kan drabbas.
Förekomst;  Lumpy skin disease förekommer endemiskt i stora delar av Afrika, och 
har sedan flera år etablerat sig i Mellanöstern, Turkiet och Ryssland. 
Under 2015 rapporterades utbrott av Lumpy skin disease från Grekland, 
vilket var det första fallet av sjukdomen i EU. Året efter (2016) hade 
sjukdomen spridit sig till omkringliggande länder (Bulgarien, 
Nordmakedonien, Serbien, Montenegro, Albanien och Kosovo) och det 
rapporterades över 1 000 utbrott från dessa länder i sydöstra Europa. 
Sjukdomen bekämpades med hjälp av massvaccinering, och inga utbrott har 
rapporterats i de drabbade länderna sedan 2018. Under 2025 har utbrott 
rapporterats från Italien och Frankrike. Sjukdomen har aldrig påvisats i
 Sverige.
Symtom:Nötkreatur i alla åldrar insjuknar, men unga individer drabbas oftast
 hårdast. Den kliniska bilden hos nötkreatur varierar, alltifrån 
dödsfall till enstaka hudutslag utan övriga symtom. I fall med tydliga 
symtom ses knappformiga, runda hudutslag inom 48 timmar efter en 
inledande feberstegring. Utslagen kan uppkomma över hela kroppen, 
alltifrån några enstaka till flera hundra. Djuren blir allmänpåverkade, 
aptitlösa och får ödem på buk, ben och i dröglapp. Beroende på var 
utslagen sitter kan till exempel ögon- och nosflöde samt ökad salivering
 ses. Kopporna kan bli infekterade och bilda bölder. Normalt läker 
hudförändringarna först efter flera månader och ger bestående 
ärrbildning. Hudarna blir därför i praktiken värdelösa.
Smittämne; Sjukdomen orsakas av ett poxvirus (virussläktet 
Inkubationstid: Inkubationstiden är två till fyra veckor.
Smittvägar: Sjukdomen smittar främst med vektorer såsom flugor, myggor och andra 
bitande insekter. Direktsmitta mellan djur förekommer också.
Diagnos: Det snabbaste sättet att bekräfta diagnosen är påvisande av 
virusgenom i hudlesioner eller inre organ med PCR. Virusisolering och 
elektronmikroskopering av material från hudlesioner på det drabbade 
djuret är också säkra metoder för att påvisa virus.  I länder där 
smittan normalt inte förekommer kan påvisande av antikroppar också 
användas, men det går inte att skilja på antikroppar mot andra 
capripoxvirus, det vill säga de virus som orsakar får- och getkoppor. 
Serologi kan också användas i övervakningssyfte.
Om man misstänker sjukdomen: Lumpy skin disease lyder under 
I Veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar