[BAKGRUND] [SMITTVÄGAR] [INKUBATIONSTID] [SYMTOM] [DIFFERENTIALDIAGNOSER] [BEHANDLING] [PROFYLAX] [PRAKTISKA ÅTGÄRDER PÅ AKUTMOTTAGNING] [PATIENTER UTAN KLINISKA SYMTOM] [LÄNKAR]
BAKGRUND
Ebola är ett filovirus (RNA-virus) som ger upphov till viral hemorragisk feber. Andra virus som ger liknande klinisk bild är Marburg-, Lassa-, och Krim-Kongovirus (se hemorragiska febrar).
Det finns fem olika serotyper av ebolavirus, varav fyra är humanpatogena. Sjukdomen har fått sitt namn av Ebolafloden i Demokratiska republiken Kongo (dåvarande Zaire) där sjukdomen upptäcktes 1976. Ca 20 mindre utbrott finns tidigare rapporterad från landsbygden i centrala Afrika med en dödlighet som varierat mellan 25 och 88 procent. Oftast har utbrotten klingat av inom några månader.
Ett stort utbrott som startade i början av 2014 avvek från tidigare utbrott och var det största hittills. Utbrottet hade en omfattande geografisk spridning med ett stort antal fall i Guinea, Liberia, Sierra Leone. Sammanlagt avled över 10000 personer och mortaliteten beräknades vara över 40-50 %. Utbrottet var det första som inträffat i västra Afrika och drabbade inte bara landsbygden utan även tätbefolkade storstäder. Förutom utbrottet i Västafrika fanns det ett mindre separat utbrott i demokratiska republiken Kongo med ca 70 fall.
Utbrottet i Västafrika 2014 omfattade Guinea, Liberia, Sierra Leone, samt angränsande områden i deras grannländer, framför allt Elfenbenskusten, Guinea-Bissau och Mali (se karta).
Karta över Västafrika
En fladdermus, flyghund (”fruit bat”), anses vara den naturliga värden för ebola och utgör reservoar för viruset. Flyghunden överför ebolavirus till apor och däggdjur (t ex schimpanser, gorillor, skogsantiloper och piggsvin) som insjuknar i blödarfeber. Genom att vara i kontakt med sjuka djur eller smittade flyghundar ådrar sig människor sjukdomen. Fortsatt smittspridning människor emellan sker genom kontakt med infekterade kroppsvätskor inom familjer, på sjukhus och i samband med begravningsceremonier där man har närkontakt med den döda kroppen.
En fladdermus, flyghund (”fruit bat”), anses vara den naturliga värden för ebola och utgör reservoar för viruset. Flyghunden överför ebolavirus till apor och däggdjur (t ex schimpanser, gorillor, skogsantiloper och piggsvin) som insjuknar i blödarfeber. Genom att vara i kontakt med sjuka djur eller smittade flyghundar ådrar sig människor sjukdomen. Fortsatt smittspridning människor emellan sker genom kontakt med infekterade kroppsvätskor inom familjer, på sjukhus och i samband med begravningsceremonier där man har närkontakt med den döda kroppen.
SMITTVÄGAR
Hög risk för smitta föreligger vid kontakt med infekterade kroppsvätskor från levande eller död människa såsom:
- Blod
- Kräkning
- Saliv
- Avföring
- Urin
- Sädesvätska
Det finns risk att infektionen kan överföras i samband med oskyddade sexuella kontakter med infekterade människor ända upp till tre månader efter att en infekterad person återhämtat sig från ebola. Hög risk för smitta föreligger även vid kontakt med infekterade kroppsvätskor
som blod, kräkning, avföring, urin samt kött från vissa levande eller döda djur; såsom apor, olika typer av skogsantiloper, piggsvin och flyghund.
I övrigt bedöms risken för att smittas av ebola vara mycket låg.
INKUBATIONSTID
Inkubationstiden är vanligen 4-10 dagar med kan variera mellan 2 och 21 dagar.
SYMTOM
- Hastig debut av hög feber
- Värk i muskler, leder och huvud
- Illamående/kräkningar
- Diarré
- Buksmärtor och uttalad svaghet
- Konjunktivit och faryngit med munsår
- Makulopapulöst utslag ses ibland efter 5 dygns sjukdom
- Blödningar från gastrointestinaltrakten, huden och slemhinnorna
- Dödsfall
vid sjukdomen inträffar vanligtvis dag 7–16 och är associerat med svåra
blödningar och hypovolemisk chock, varvid hjärtcirkulationssvikt utgör
dödsorsaken.
- Vid graviditet är utgången nästan alltid dödlig.
- Dödligheten är större hos äldre än de i 20-års åldern. Små barn har mycket hög dödlighet.
- Virus kan finnas kvar i vissa vävnader, t ex öga, hjärna, sädesvätska under lång tid efter akut sjukdom och i sällsynta fall ge nya sjukdomsskov, t ex meningoencefalit eller uveit.
DIFFERENTIALDIAGNOSER
BEHANDLING
Specifik läkemedelsterapi mot ebolavirus som är vetenskapligt bevisad saknas. Behandlingen inriktas istället mot att stödja sviktande organfunktioner och ersätta vätske-blodförluster. Vätska, blod- och trombocyttransfusioner ges och andningen kan understödjas med respiratorbehandling. Speciellt vätsketillförsel är viktigt eftersom patienten kan förlora upp mot 5-10 liter vätska per dygn.
På försök har humaniserade monoklonala antikroppar samt serum som donerats från konvalescenter prövats på enstaka fall, med hittills oklar effekt.
Vaccin saknas men flera vaccinkandidater är i Fas III prövningar.
PROFYLAX
- God handhygien.
- Tvätta och skala frukt och grönsaker.
- Undvik kontakt med blod och kroppsvätskor från en person eller kropp som är infekterad med ebolavirus.
- Undvik
nära kontakt med alla vilda djur, levande såväl som döda, särskilt
apor, olika arter av skogsantiloper, gnagare, piggsvin, samt flyghund,
liksom alla former av kött från vilda djur.
- Undvik alltid oskyddat sex och i synnerhet med en person som är eller har varit ebolainfekterad.
- Undvik kontakt med alla typer av instrument, t ex nålar och föremål som varit i kontakt med blod eller kroppsvätskor.
- Undvik att vistas i miljöer där det bor flyghundar och andra typer av fladdermöss, t ex grottor och gruvor.
PRAKTISKA ÅTGÄRDER PÅ AKUTMOTTAGNING
(utdrag från ”Rekommendation för handläggning av misstänkta fall av ebola”, Socialstyrelsen 2014-09-26)
En patient som exponerats för ebola, eller bedöms ha ”viss risk” eller ”hög risk” för att ha ebolainfektion, ska omhändertas inom vården med samma medicinska kompetens och kvalité som normalt erbjuds patienter med andra sjukdomar, samtidigt som nödvändiga hänsyn tas för att undvika överföring av smitta till personal och medpatienter.
Patienter med kliniska symtom
Kliniska symtom är i tidigt skede ofta ospecifika. Reseanamnesen är viktig för att väcka misstanke om ebola. Infektionsläkare samt smittskyddsläkare bör involveras tidigt i handläggningen.
Viss risk för ebola
Viss risk föreligger hos en patient som inom tre veckor efter hemkomst från riskområde för ebola utvecklar feber (över eller lika med 38,6 °C) och där en eller flera av nedanstående faktorer föreligger:
En patient som exponerats för ebola, eller bedöms ha ”viss risk” eller ”hög risk” för att ha ebolainfektion, ska omhändertas inom vården med samma medicinska kompetens och kvalité som normalt erbjuds patienter med andra sjukdomar, samtidigt som nödvändiga hänsyn tas för att undvika överföring av smitta till personal och medpatienter.
Patienter med kliniska symtom
Kliniska symtom är i tidigt skede ofta ospecifika. Reseanamnesen är viktig för att väcka misstanke om ebola. Infektionsläkare samt smittskyddsläkare bör involveras tidigt i handläggningen.
Viss risk för ebola
Viss risk föreligger hos en patient som inom tre veckor efter hemkomst från riskområde för ebola utvecklar feber (över eller lika med 38,6 °C) och där en eller flera av nedanstående faktorer föreligger:
- Personen har varit i kontakt med vilda djur.
- Personen har besökt/arbetat inom sjukvården i ett riskområde för ebola.
- Personen har arbetat i ett laboratorium där ebola hanteras.
- Personen har vistats i distrikt/provins med pågående mycket utbredd spridning av ebola.
En
patient som bedöms ha ”viss risk” för ebola, flyttas snarast till
infektionsklinik. I avvaktan på transport till infektionsklinik vårdas
patienten i enskilt rum och får inte vistas eller tillåtas passera
väntrum. All personal som vårdar patienten ska följa basala hygienregler
inklusive skydd mot droppsmitta. Skydd mot droppsmitta innefattar
tillpassningstestade, vätskeresistenta, engångsandningsskydd klass
FFP32, vätsketät engångsrock, täckande operationshuva (dubbleras vid
stor risk för stänk ovan brösthöjd, alt används en vätskeresistent
huva), samt visir (fäst på huvudet täckande hela ansiktet) och handskar
(dubbla handskar om kräkning eller diarré).
Vårdpersonalen begränsas till ett så litet antal som möjligt. Det är viktigt att provtagning för ebola till Folkhälsomyndigheten sker utan fördröjning och att malariaprovtagning sker parallellt, eftersom malaria är en vanlig och livshotande sjukdom hos febrila resenärer från Afrika.
Hög risk för ebola
Hög risk föreligger hos en patient som inom tre veckor efter hemkomst från riskområde för ebola utvecklar feber (lika eller över 38,6 °C) och där en eller flera av nedanstående faktorer föreligger:
Vårdpersonalen begränsas till ett så litet antal som möjligt. Det är viktigt att provtagning för ebola till Folkhälsomyndigheten sker utan fördröjning och att malariaprovtagning sker parallellt, eftersom malaria är en vanlig och livshotande sjukdom hos febrila resenärer från Afrika.
Hög risk för ebola
Hög risk föreligger hos en patient som inom tre veckor efter hemkomst från riskområde för ebola utvecklar feber (lika eller över 38,6 °C) och där en eller flera av nedanstående faktorer föreligger:
- Patienten har oförklarliga blödningsmanifestationer (inte enbart blodiga diarréer).
- Patienten har vistats i hushåll där det befunnit sig sjuka och febrila personer med starkt misstänkt eller konstaterad ebola.
- Patienten
har deltagit i vård eller omhändertagande av sjuk och febril patient
med starkt misstänkt eller konstaterad ebola eller har varit i kontakt
med kroppsvätskor (inklusive oskyddat samlag), vävnad eller avliden
patient.
- Vårdpersonal, laboratoriepersonal eller annan
personal som kommit i kontakt med kroppsvätskor, vävnad eller kropp av
människa eller djur med starkt misstänkt eller konstaterad ebola.
- Patienten har tidigare blivit klassificerad som patient med ”viss risk” för ebola och sedan utvecklat organsvikt och/eller tecken till blödningar utan annan förklaring.
Patienter som bedöms ha”
hög risk” för ebola isoleras på infektionsklinik. Person som kontaktar
sjukvårdsinrättning från hemmet per telefon och där misstanke om ”hög
risk” för ebola uppkommer under samtalet, hänvisas till infektionsklinik
efter att bakjouren på infektionskliniken informerats. Bakjouren
bestämmer var patienten ska infinna sig för att minimera risk för
smittspridning. Patienten ska förflyttas med ambulans. I avvaktan på
ambulanstransporten till infektionsklinik vårdas patienten i enskilt rum
och får inte vistas eller tillåtas passera väntrum.
Om en patient bedöms ha ”hög risk” för ebola tas skyndsam kontakt från infektionskliniken med det egna landstingets smittskyddsläkare för råd angående bedömning och fortsatt handläggning, inklusive snar kontakt med högisoleringsenheten i Linköping. Anmälan görs även till Folkhälsomyndigheten samt Socialstyrelsen.
Verifierat ebolafall
Om infektion med ebolavirus verifierats, flyttas patienten i möjligaste mån till högisoleringsenheten i Linköping, där man har speciellt anpassade lokaler och erfarenhet av att vårda patienter med högsmittsamma allvarliga infektioner under längre tid.
Om en patient bedöms ha ”hög risk” för ebola tas skyndsam kontakt från infektionskliniken med det egna landstingets smittskyddsläkare för råd angående bedömning och fortsatt handläggning, inklusive snar kontakt med högisoleringsenheten i Linköping. Anmälan görs även till Folkhälsomyndigheten samt Socialstyrelsen.
Verifierat ebolafall
Om infektion med ebolavirus verifierats, flyttas patienten i möjligaste mån till högisoleringsenheten i Linköping, där man har speciellt anpassade lokaler och erfarenhet av att vårda patienter med högsmittsamma allvarliga infektioner under längre tid.
PATIENTER UTAN KLINISKA SYMTOM
Viss risk, definition
Tillfällig kontakt med febril ebolasjuk person utan andra symtom i samband med exempelvis:
- Vistelse i samma väntrum
- Färd med samma buss
- Tjänstgöring som receptionist på sjukhus/vårdmottagning.
Hög risk, definition
Patient som haft nära kontakt (< 1 m) ansikte mot ansikte utan adekvat skyddsutrustning med ebolapatient som hostar, eller kräks, eller har blödningar, eller diarré, eller
haft hud- eller slemhinnekontakt inklusive nålstick, med kroppsvätska eller vävnad från ebolainfekterad patient.
Personer som utsatts för hög risk för överföring av ebolavirus bör utan dröjsmål erbjudas vård på närmaste infektionsklinik och smittskyddsläkaren informeras.
Transport av patientprov
All provtransport, såväl extern som inom den egna organisationen, ska utföras av väl utbildad och tränad personal i enlighet med föreskrifter och lokala riktlinjer för transport av farligt gods. Vid transporter inom den egna organisationen är det mycket viktigt att mottagaren förvarnas och att dessa prover överlämnas personligen, samt att information delas angående misstanke om ebola.
Extern transport ska alltid ske med för ändamålet godkänd kurir, vilket innebär en transportfirma med tillstånd att transportera farligt gods, efter att proven packats enligt särskilda föreskrifter.
LÄNKAR
Smittskyddsblad - EbolainfektionICD-10
Ebolafeber A98.4
Referenser
Mandell, Principles and Practice of Infectious Diseases, sixth edition; Marburg and Ebola virus hemorrhagic fevers, sid 2057-2059
Feldmann H, Geisbert TW. Ebola haemorrhagic fever. Lancet. 2011 Mar 5;377(9768):849-62. Review.
Hartman AL, Towner JS, Nichol ST. Ebola and marburg hemorrhagic fever. Clin Lab Med. 2010 Mar;30(1):161-77.
Rekommendation för handläggning av misstänkta fall av ebola, 2014-09-26, Socialstyrelsen. Länk.
Mandell, Principles and Practice of Infectious Diseases, sixth edition; Marburg and Ebola virus hemorrhagic fevers, sid 2057-2059
Feldmann H, Geisbert TW. Ebola haemorrhagic fever. Lancet. 2011 Mar 5;377(9768):849-62. Review.
Hartman AL, Towner JS, Nichol ST. Ebola and marburg hemorrhagic fever. Clin Lab Med. 2010 Mar;30(1):161-77.
Rekommendation för handläggning av misstänkta fall av ebola, 2014-09-26, Socialstyrelsen. Länk.
Copyright © Internetmedicin
2017
ID:
3701
Kommentera >>
